livetikaunas

Ja, alltså jag har haft en väldigt vardaglig vardag idag fast ändå så konstig... jag har ju haft lektioner som vanligt; anatomi och histologi sedan sprungit, umgtåtts med Dovile och hennes kusin, samt lagat en kanonmiddag. Inget konstigt alls, som Malena Ernman skulle säga ;) Men det som blev konstigt var i början av dagen då jag fick vara själv på histologilabben (vilket inte är så konstigt med tanke på att vi är tre i klassen, klart att någon eller några kan vara borta ibland) hur som helst gjorde det mig på lite dåligt humör för även om det kan vara bra med privatlektioner så är det inte kul att sitta på en lektion HELT SJÄLV när man pluggar på universitet. Hur som helts gick jag och Arri sedan tillsammans på anatomin där vi dissikerade en hund för att plugga in hjärtat och delar av cirkulationssystemet. Det gick ju bra fram till att läraren säger (på engelska såklart) "jaha, då är jag nöjd, ni har klarat den praktiska delen".... alltså jag hade ju inte lagt någon energi på att säga rätt saker och nu hade hon bedömt det.. jaja, klarade mig antagligen då :S men det gjorde mig lite mer less...

 

Hur som helst tog jag bussen hem själv sedan efter skolan och satt och grubblade/halvsov när en tant kom in på bussen med ett gäng kassar och skulle sätta sig på sätet snätt emot mig (det är som en "nish" längst bak på bussarna här med fyra stolar mot varandra). Hur som helst ställer hon ned kassarna och försöker sätta sig i den inte allt för tomma bussen men det strular för kassarna välter och käppen hon höll var ivägen och allt gick bara fel så jag tog upp kassarna och tanten satte sig och gav mig ett leende som gick rakt in i mig och sade lite tyst "tack". Den lilla händelsen kan låta som ingenting, skulle kunna hända när som helst, var som helst och bland vilka som helst. Men det gjorde min dag verkligen, att få hjälpa någon person som behöver hjälp och sedan få uppskattning för det man precis gjort. Så tänk på det framöver (även om ni har hört det förut är det bra att bli påmind), att hjälpa någon annan gör inte bara personen du hjälper glad, utan det gynnar även dig själv ! ;)

 

oj, nu var jag väldigt djup, men man måste få vara det ibland också ! Annars flyter livet på bra, sjukt mycket plugg som det ska vara och jag saknar Åsa och Vickan lite... så himla kul när dom var här verkligen ! :) Hoppas allt går bra därhemma och att ni inte fördjupar er lika djupt i saker som jag gör ;)

 

Kram på er!

Linnea

 

Flumbild på ett bra grubblarställe hemma, en fin bild på liljekonvaljer jag tog i sommar och en bild på min
älskade syster som jag saknar såååååå mycket <3